Föraktad och borträknad

Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Jesaja 53:3-5

Det här bibelstycket kan man dela in i två delar. Den första (vers 3) talar om någon som var föraktad, utslagen, övergiven och ensam. En man som andra människor inte orkade eller ville se. En man som omvärlden räknade bort. En man som var förtrogen med lidande, så identifierad med smärta att han kallas smärtornas man.

Jesus blev förrådd och övergiven av sina närmaste. Han lämnades ensam under sin största kris. Han förkastades av sitt eget folk och räknades bland förbrytare. Han är väl förtrogen med lidande och smärta, inte bara fysisk, utan också själslig. Jesus kan helt och fullt identifiera sig med dig i din svåra situation. Ingen går igenom något som gör så ont att inte Jesus redan varit där och känt smärtan.

Tyvärr så måste vi erkänna att vi ofta räknar bort människor som går igenom svårigheter. Vi har lätt att se ner på svaghet. Men Fadern räknade inte bort Jesus när han var på botten. Fadern föraktar inte svaghet. Fadern föraktar inte dig, oavsett vad du går igenom och oavsett om människor runt omkring dig föraktar dig. Jesus led denna smärta för att visa oss att Fadern inte föraktar den som lider smärta. Gud lider med oss.

Den andra delen (vers 4-5) tar oss ett steg vidare och visar ännu en orsak till varför Jesus lider. Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig… Gamla Testamentet visar oss en situation som förklarar hur vi ska se på Jesu lidande. Israels folk hade drabbats av förbannelse, och Gud sa till Mose att hänga upp en orm på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva, sa Gud1. Galaterbrevet förklarar att Jesus blev gjord till förbannelse i vårt ställe, för att friköpa oss från förbannelse2. Gud uppmanade folket att titta på förbannelsen som hängde på träpålen. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva3. Så titta! Det du kan se att Jesus bar för dig, det kan den helige Ande ge dig en övertygelse om att du är friköpt från. Fäst blicken på Jesu ställföreträdande lidande och du får leva.

Bön:
Fader förlåt oss när vi ibland föraktat svaga människor eller dragit oss undan från att se lidande. Tack Jesus, du smärtornas man, att du valde att gå lidandets väg, längst in i mörker och ångest. Du har gått den vägen före oss och du föraktar oss inte där vi är. Hjälp mig helige Ande att fästa min blick på Jesus lidande på korset, så att jag får leva, i Jesu namn. Amen.

Bibelhänvisningar:
1) 4 Mosebok 21:8
2) 4 Mosebok 21:9
3) Galaterbrevet 3:13

Frid både i himlen och på jorden

Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. Kolosserbrevet 1:19-20

Jesu blod har en försonande kraft som skapar frid. Försoningen har en rent juridisk sida som ofta betonas, men den bär också en kraft; en kraft som helar separationens sår och gör två till ett; en kraft som tar bort den skavande oron och skapar frid.

Blodets försonande kraft gäller för dig och mig i himlen; helar oss från separationen från Gud och ger oss frid med Gud (frid och fred är i grunden samma ord). Men blodets kraft gäller även på jorden, säger denna vers. Den gäller människor emellan.

Synden har skapat separation, sår och frustration, inte bara mellan Gud och människa, utan även mellan människor. Men Jesu blod skapar frid (fred) även mellan människor1. Det finns en kraft i Jesu blod som helar även dina ”horisontella” relationer. Så ta emot försoningens mirakel även för dina relationer här på jorden. Ta emot det på samma sätt som du tar emot frid med Gud; be om förlåtelse och tro att Gud ger dig försoningens mirakel. Han kommer att hela och skapa frid genom försoningens kraft.

Bön:
Fader, tack för den möda du gjort dig för att försona allt med dig. Tack att du förlät mig långt innan jag bad om förlåtelse. Hjälp mig att förlåta andra liksom du förlåtit mig. Tack att du skapat frid genom Jesu blod, inte bara i himlen, utan även på jorden. Kom med ditt helande och din frid i relationen till min medmänniska. Jag tar emot det miraklet i Jesu namn. Amen.

Bibelhänvisningar:
1) Efesierbrevet 2:14-16

Jag har utplånat dina överträdelser

Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig. Jesaja 44:22

Lägg märke till kronologin i den här versen. Gud säger inte vänd om till mig så ska jag återlösa dig. Han säger Vänd om till mig därför att jag har återlöst dig. Initiativet kom från Gud, inte från dig och mig.

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Romarbrevet 5:8

Vi älskar därför att han först har älskat oss. 1 Johannes brev 4:19

Gud kallar oss till omvändelse, men kärleken och förlåtelsen från Guds sida finns redan där. Den är ovillkorlig. Den beror på vad Jesus har gjort, inte vad du har gjort. Omvändelsen är däremot nödvändig. Frälsningen är beroende av ditt viljebeslut.

Frälsningen är en gåva, inte en belöning. Men en gåva måste tas emot. Och frälsningens gåva tas inte emot med en klackspark. Den tar man emot med stor ödmjukhet, därför att vi känner till hur mycket den kostat Gud. Den kostade Jesu blod. Och det var för mina synders skull som Jesu blod måste utgjutas. Därför finns det inget annat sätt att ta emot frälsningens gåva än att ödmjukt ge sitt liv till Gud och säga: Jag är din tjänare – du är min Herre. Jag har levt mitt liv på mitt sätt, vilket ledde till fördärv. Men du har återlöst mig från detta; från mitt eget sätt att leva. Jag vänder om till dig därför att du har återlöst mig. Du har köpt mig, jag tillhör dig1.

Bibelhänvisningar:
1 Korintierbrevet 6:19-20

Tacksamhet tar ditt sinne till Gud

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. Romarbrevet 1:21

I förra andakten skrev jag om det andliga sinnet som är vänt till Gud. En viktig andlig övning som vänder ditt sinne till Gud, är tacksamhet. Versen ovan säger att om vi inte tackar Gud så hamnar vi i falska föreställningar; får en skev verklighetsbild. Fortsätter vi så, så kommer mörker att sänka sig över våra hjärtan, enligt versen.

Det är lätt att hamna där. Men det är faktiskt inte så svårt att ta sig ut ur det heller. Tänk på tre saker som är bra i ditt liv just nu, och säg, ”Tack Gud för …” Är det enkelt för dig, så ta några saker till. Om ditt sinne säger, det finns inte tre bra saker i mitt liv, så har du nog hamnat i ”falska föreställningar”. Det finns tre bra saker – jag lovar. Du kan ju läsa detta – där har vi den första. Fortsätt nu själv.

Låt tacksamheten vända ditt sinne till Gud, bort från det negativa som vill fånga din uppmärksamhet. Jag lovar att det gör något med dig. Försök komma ihåg att göra denna enkla andliga övning även till lunch och ikväll innan du lägger dig. Den öppnar ditt hjärta för Gud så att han kan lysa in med sitt ljus.

Bön:
Tack Gud att du har skapat mig. Tack att jag får leva idag. Tack att du gav mig Jesus, det dyrbaraste du hade. Tack Jesus att du dog för mig. Tack att du har sänt den helige Ande för att vara hos mig idag. Tack helige Ande att du leder mig in i hela sanningen, i Jesu namn. Amen.

Du kan få ett andligt sinne

Då kom de ihåg hans ord. Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. Lukas 24:8-11

Ett av de mäktigaste gudsorden från himlen någonsin, uppfattade lärjungarna som tomt prat.

Det är viktigt att vara medveten om sinnets svaghet. Sinnet är ofta snabbt framme och selekterar information på ett väldigt godtyckligt sätt, ibland rutinmässigt, ibland nyckfullt. Sinnet är filtret som Guds ord måste ta sig igenom innan det landar i vårt inre och får chans att skapa övernaturlig tro.

Ordspråksboken 3:5 varnar, ”förlita dig inte på ditt förstånd”. Förståndet är så oerhört begränsat, ja det tenderar till och med att vara förmörkat1. Istället uppmanas du att ”förtrösta på Herren av hela ditt hjärta”. Var misstänksam mot ditt sinne. Var barnslig i hjärtats förtröstan på Gud.

Sinnet kan dock bli andligt2 genom att du regelbundet och medvetet vänder det till Gud och söker honom. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden3. Gör du det så får du ett förnyat sinne som ”kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.”4

Bön:
Gud, jag vänder mitt sinne till dig idag. Jag söker det som är där ovan, där Kristus sitter. Där är ju mitt liv. Där är mitt hjärtas skatt. Helige Ande, förnya mitt sinne idag så att jag inte i otro sorterar bort det du säger till mig, i Jesu namn. Amen.

1) Efesierbrevet 4:18
2) Rom 8:5-6
3) Kol 3:2
4) Rom 12:2

Gud tror allt om dig

Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.
1 Korintierbrevet 13:4-8a

Det första vi tänker på när vi läser dessa versar är antagligen att detta är en beskrivning av hur vår kärlek bör vara till vår nästa. Men här finns något mycket större. I dessa versar beskriver Gud Kärleken. Sin kärlek. Gud är förstås upphovet till kärleken, och när han i dessa versar beskriver kärleken så är det ytterst en beskrivning av Hans kärlek till dig.

Han kärlek till dig är tålig – inte lättstött och grinig.

Hans kärlek söker inte sitt. Han värderade dig högre än sig själv när han lät sig dödas på korset i ditt ställe.

Den tillräknar inte det onda. Det onda tillräknade han sin son i ditt ställe.

Hans kärlek tror allting. Oavsett hur du har trasslat till ditt liv så tror Gud på dig. Det är inte kört. Kärleken tror på dig om än ingen annan gör det. Gud hoppas allting om dig. Guds kärlek uthärdar allt det du gjort utan att försvagas. Den upphör aldrig, tar aldrig slut.

Guds kärlek till dig kan aldrig försvagas eller bli förlegad. Det är omöjligt, för hans kärlek till dig är inte baserad på ditt uppförande utan på hans trofasta karaktär. John Bevere i boken Över förväntan

Bön:
Tack Fader för din ofattbara kärlek till mig. Tack att du tror på mig fortfarande, trots all den röra jag ställt till med. Tack att din kärlek har hopp om mig. Helige Ande, låt Kärleken fylla mig med hopp idag. Ge mig din framtidstro, i Jesu namn. Amen.

För att er glädje skall vara fullkomlig

Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig. Johannes 16:24

Jesus säger inte Be, för att er glädje skall vara fullkomlig. Han säger ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig. Visst, det finns en viktig typ av bön där gemenskapen med Gud är målet, men här talar Jesus om något annat som är viktigt. Fadern vill att vår glädje skall vara fullkomlig, och hans sätt att glädja oss är likt de flesta fäders: han ger gåvor. Jesus framför en viktig poäng här. Han vill ge dig en rätt gudsbild. Fadern är god. Han vill sina barn gott. Hans glädje är att ge goda gåvor, för han vill se dig glad. När du ser det smälter det hårda hjärtat. Anklagelse mot Gud förbyts i tacksamhet och hopp. Du börjar förvänta dig att något gott skulle kunna drabba dig. Tron börjar växa.

Hittills har ni inte bett om något i mitt namn, säger Jesus. Att bedja i Jesu namn betyder att ställa sig i Kristus och ta ut av det som är sonens rättigheter som arvtagare. Allt mitt är ditt, säger Fadern till den hemmavarande sonen1. Fadern ger alltid Sonen vad han ber om.

Att be i Jesu namn innebär också att be om saker som Sonen skulle be om. När vi lär känna Sonen så börjar vi tänka som han. Vi får samma prioriteringar som han. Vi söker Guds vilja och inte vår egen2. Vi ber om samma saker som Sonen ber om, och vi ber på samma sätt som Sonen – med en självklar övertygelse om att vi kommer att få det vi ber om. Det betyder nu inte att alla våra böner blir gråa och tråkiga. Det är helt naturligt för Sonen att tro att det ligger i Faderns vilja och intention att ge det som är gott till Sonen bara för att glädja honom.

Bön:
Tack Fader att du vill glädja mig. Jag förstår att du vill ge mig det jag ber om. Hjälp mig helige Ande att ta emot Faderns godhet och kärlek. Hjälp mig också att se hur Jesus prioriterar. Jag vill ha samma begär som Jesus i mitt liv, i Jesu namn. Amen.

Bibelhänvisningar:
1) Lukas 15:31
2) Johannes 5:30

Ni skall se mig

…men ni skall se mig, ty jag lever och ni kommer att leva. Johannes 14:19

När Jesus lämnar jorden och den fysiska gemenskapen med lärjungarna säger han paradoxalt nog att han aldrig ska lämna dem. ”Jag ska komma till er”, säger han1, men det är uppenbart att han talar om en annan dimension. ”Den dagen ska ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er”2.

Vilken dag talar Jesus om? Om vi backar några verser ser vi att han talar om att sända Hjälparen, den helige Ande3. Efter att Jesus renat oss från synd genom att dö i vårt ställe på korset, kunde Gud flytta in i oss och ge oss nytt liv. Primärt är det den mänskliga anden som får nytt liv. Du får öppnade andliga ögon och kan se Gud4. Saker blir självklara som tidigare var grumliga, ”Den dagen ska ni förstå…” Framför allt så blir du medveten om att du har blivit Guds barn5 och att han alltid är närvarande. Du är aldrig mera ensam. Du var älskad redan innan – det har du alltid varit – men nu har du blivit medveten om det. Du har fått en gåva som gör att du ser. Den gåvan kallas tro.

Bön:
Tack Gud för trons gåva. Tack för den barnsliga självklarhet som finns i barnaskapets ande. Tack helige Ande att du har gett mig förmågan att se saker och förstå saker som jag tidigare inte kunde. Hjälp mig helige Ande så att jag aktar tron dyrbar, att jag inte låter själens ifrågasättande kväva den barnsliga tron, i Jesu namn. Amen.

Bibelhänvisningar:
1) Johannes 14:18
2) Johannes 14:20
3) Johannes 14:16
4) Johannes 3:3
5) Romarbrevet 8:15-16

Gud kallar dig att se mer

Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. Johannes 3:3
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Matteus 5:8

Förutsättningen för att se Gud och Guds rike är att bli född på nytt. Det börjar där, men det slutar inte där. Genom pånyttfödelsen blir det möjligt att se Gud, men att det är möjligt betyder inte att det är lätt för dig att se Gud. I ditt sinne är du fortfarande präglad till att vara vänd mot den fysiska verkligheten. Därför behöver vi det bibeln kallar helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren1.

Helgelse är att vi avskiljer oss för Gud, för prästerlig tjänst. Prästen var avskild för att koncentrera sig på det himmelska. I det nya förbundet är alla kallade till prästerlig tjänst2. Här kanske du reagerar och menar att vi inte ska vara världsfrånvända. Men sanningen är att för att kunna ge världen Jesus så måste vi först se honom. Det spelar ingen roll hur duktiga vi är på att kommunicera i den här världen om vi inte lärt oss att dagligen leva i omvändelse och helgelse, förutan vilka ingen kan se Gud.

På den här vägen blir vi aldrig färdiga3. Målet är att se mer och mer av Gud, inte att bli duktigare och mer hemtama i den här världen.

Bön:
Fader, jag vänder mig till dig idag. Tack för din kallelse till att vara inför ditt ansikte och lära känna dig. Tack Jesus att du har gjort det möjligt för mig att komma till Gud och se Gud, genom ditt blod. Helige Ande, hjälp mig att leva ett Gudstillvänt liv i helgelse, för jag vill se mer av Gud, och bli hemmastadd i Guds rike, i Jesu namn. Amen.


Bibelhänvisningar:
1) Hebreerbrevet 12:14
2) 1 Petrusbrevet 2:9
3) Fil 3:12-14

Gud talar om det som inte är

Så står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig, och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till. Romarbrevet 4:17

Titta på Abram. Han var gammal och utan barn. Det var väldigt påtagligt. Verkligt. Synligt. Idag i egoismens tidevarv kanske vi inte tycker att det vore så farligt att vara utan barn, men i Abrams kultur var det katastrof. ”Jag går ju bort barnlös” sa Abram1, och man kan höra hans stora sorg över detta.

Men Gud hade något att säga om Abrams situation. Gud sa, Till fader för många folk har jag satt dig. Och Abram valde att tro på Guds ord, på honom som kallar på det som inte är, som om det vore till. Gud talar om det som inte är, som om det vore till, och när han gör det så blir det till2. Guds ord står för evigt fast i himlen3. Han ser det som inte du och jag ser. Därför kan han säga, så här är det, fast det absolut inte ser så ut för dig och mig. Han säger inte, så här ska det bli. Han säger, så här är det.

Gud ville att Abram och Sarai skulle göra likadant. Därför gav han dem nya namn. Sarai skulle kalla sin man Abraham, vilket betyder ”Fader till många folk”4. På det sättet skulle hon kalla på det som inte var, som om det vore till. Och Abram skulle kalla sin fru Sara5, vilket betyder furstinna. Abraham och Sara fortsatte på så sätt att kalla på det som inte var till, ända tills det kom till.

Bön:
Fader, jag vänder mig till dig för att höra vad du har att säga om mig. Hjälp mig helige Ande att ta emot det Fadern säger om mig, att jag inte väljer att fästa mig vid det som är mer påtagligt i mina ögon. Hjälp mig att också tala i enlighet med det du säger om mig, tills dess jag får se det även med mina fysiska ögon, i Jesu namn. Amen.

Bibelhänvisningar:
1) 1 Mosebok 15:2
2) 1 Mosebok 1:3
3) Psalm 119:89
4) 1 Mosebok 17:5
5) 1 Mosebok 17:15